Uppsägning

Uppsägning av en anställning som är tillsvidare kan ske antingen från arbetsgivarens eller arbetstagarens sida. Uppsägningen innebär att ett anställningsavtal efter en viss tid (uppsägninstiden) upphör.

En uppsägning från arbetsgivarens sida​
En uppsägning från arbetsgivarens sida ska vara skriftlig och sakligt grundad. (LAS § 7 och 8) Den sakliga grunden är antingen arbetsbrist eller personliga skäl. Uppsägningsbeskedet ska lämnas till arbetstagaren personligen. Är det inte skäligt att kräva detta, får beskedet i stället sändas i rekommenderat brev till arbetstagarens senast kända adress. Har arbetstagaren semester, anses uppsägning ha skett tidigast dagen efter den då semestern upphörde. (LAS § 10)

Uppsägning av personliga skäl innebär att den anställde på något sätt har misskött sin anställning. Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till i mer än två månader. (LAS § 7)

Uppsägningstiden


En uppsägning från arbetstagarens sida​
I Villkorsavtalet (VA-T) 2 § anges att vid uppsägning från arbetstagarens sida gäller följande uppsägningstider:
 

Anställningstid Uppsägningstid
Högst 1 år 1 månad
Mer än 1 år 2 månader

Med anställningstid avses den tid under vilken arbetstagaren i en följd har haft en eller flera anställningar inom det statliga avtalsområdet. I det räknas såväl tidsbegränsade anställningar som tillsvidareanställningar.

En arbetstagare som är anställd med fullmakt eller konstitutorial har dock en uppsägningstid om sex månader.

Arbetsgivaren får medge att en arbetstagare får sluta sin anställning efter kortare uppsägningstid än den som framgår ovan.